när jag går på vägen vid vattnets vackra kant,
då dimman drar sig långsamt över den lilla dammen.
det är gryning och solen tar sig försiktigt fram.
bladen på träden är grönare än tidigare och lyser
vackrare än någonsin undergatulampans starka sken.
allt känns så underbart, världen är så vacker,
starka känslor men djupa hemligheter,
som vatten när solen lyser på det,
under ytan finns det så mycket mer.
härliga känslor,
fasansfulla tankar,
tomma ord,
men ändå ett ljus
djupt under ytan
måste ge det syre
innan det släcks
...
svävande ankor med sjuka idéer (sigge)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar